Kim Eriksson

Vanliga myter kring snabblån kontra banklån

Snabblån har, sedan de uppkom i sin nuvarande form, omgivits av en skog av åsikter, uppfattningar och rykten. Inte sällan har dessa en direkt negativ klang och det cirkulerar historier och rapporter om människor som i stundens hetta tagit snabblån, ofta för nöjen eller konsumtion, snabblån som kommit att orsaka inte bara svårigheter utan i vissa fall total ödeläggelse av hela låntagarens privatekonomi. Sant är att sådana fall finns och det är något som såväl myndigheter, media och bransch varit snara att rapportera.

Myndigheterna vill förhindra att medborgarna hamnar i ekonomiska trångmål, det som kostar medborgaren kostar också staten. Därför har kraven också skärpts när det gäller bedömningen av en persons återbetalningsförmåga vid en kreditupplysning. Media vill ha historier att berätta och historier om människor som, enligt dem själva, förmåtts att, mer eller mindre omedvetet, ta snabblån som ödelagt deras ekonomi är naturligtvis både dramatiskt och engagerande. Branschen i sin tur vill inte att den ska få dåligt rykte, aktörer på marknaden som missköter sig skadar förtroendet även för de som sköter sig. Men det finns också den aspekten att vissa etablerade aktörer inte gärna ser för mycket konkurrens, den som inte kan hänga med i utvecklingen gör oundvikligen förluster och det vill man givetvis undvika.

Dessa och andra aspekter har gett upphov till rykten och uppfattningar som kan vara bra att titta närmare på, samt, om möjligt, bena ut vad som är sant eller falskt och vad som kan förtydligas.

Inte nödvändigtvis bättre ränta hos etablerade banker

En vanlig uppgift som cirkulerar är att man bör vända sig till etablerade aktörer på marknaden då dessa, till skillnad från verksamheter som erbjuder snabblån, kan påvisa att de har bättre räntor. Man ska givetvis diskutera detta från fall till fall och från bank till bank men generellt sett kan man säga att många större banker mycket riktigt erbjuder lägre ränta, men då under förutsättning att de har säkerhet för detta. Om man som bank vet att man kan ta någons hus så är det lättare att vara välvillig med räntan så uppfattningen att man får bättre förutsättningar hos dem är en sanning med modifikation, i synnerhet om du inte kan erbjuda den säkerhet som krävs.

Det är naturligt att banker är mer noga med säkerheten, till skillnad från sina nyuppkomna konkurrenter så har man andra och fler utgifter bundna till sin verksamhet, exempelvis lokalkostnader. Det är aspekter som man lätt förstår men det är inte så säkert att man som låntagare tjänar på det för den sakens skull.

Räntan på lånet är inte så flexibel som man tror

När man tar ett lån i en bank så är ett av de vanligaste säljknepen att man kan ändra räntan längre fram, något som man som låntagare kan ta som ett löfte att ränteutgifterna kan bli mer fördelaktiga om man bara tar lånet nu och väntar ett tag. Det ger en känsla av trygghet som gör att man kanske väljer bort exempelvis möjligheten att ta ett snabblån. Det är förvisso sant att man som bank kan justera räntor men dessa måste ovillkorligen förhålla sig till styrräntan som Riksbanken sätter och det sätter genast förslaget om justering längre fram i delvis annan dager.